Till kräken och de som göder dom… Del 3

Conny vaknade stel i kroppen på sin balkong av att barn lekte där nere. Kvällen innan hade börjat förjävligt och hans strupe gjorde fortfarande ont. Han hade pinnat hem till Marielund och svept några folköl i duschen innan han var tvungen att cykla ner till Ingelsta och plocka upp lite sprit. ”Får jag se den där jävla chaffisen igen kommer det sluta illa för honom” mumlade han för sig själv och han trampade på. Folkölen hade gjort honom gott och han kände sig normal igen och skakningarna från attacken hade lagt sig, ”Det ska till mycket mer för att få stopp på mig minsann”. Borta vid Willys såg han äntligen Päras skåpbil, godsaker från alla världens hörn väntade inuti. Men kosta skulle det ju såklart, och han hade redan bränt en tusing på systemet. ”Jaja, det kommer ju fler utbetalningar som tur är” tänkte han och log. ”Nämen tjena Pära, vilken tur att du fanns i närheten ändå, jag har haft det körit som fan idag”. ”Jasså jasså, jo jag ser det, du ser rätt sliten ut. Va fan har du gjort på halsen” frågade Pära. Conny titta ner i backen och undvek ögonkontakt, ”Äh nån jävla idiot som blev rabiat av nån outgrundlig anledning bara, du skulle se vad jag gjorde med hans ansikte” svarade han. Men bara tanken på mannen vid tågstationen fick honom att börja skaka. Pära hade rensat hans fickor på stålar, men Conny var ändå glad. Nu skulle det korkas upp, han hade redan en starköl i handen när han cyklade hem. De andra skulle vara där snart, han hoppades att de medtagit eget dricka så han slapp stå för hela kalaset. Och ett kalas hade det blivit minsann, en strid ström av människor hade passerat genom ytterdörren. Han hade till och med visat in Jonne och gett honom grogg, de hade ju ändå känt varandra sen barnsben. Tillslut hade snuten knackat på då grannarna tydligen klagat, och tvingat honom att sänka musiken. Conny kastade ut de flesta runt tresnåret, kvar satt Jonne däckad i soffan och några brudar från Katrineholm som inte kunde ta sig hem. De tog sig ut på balkongen och drack vidare, men brudarna fjolla ur och stack när Conny ville ta festen vidare in i sovrummet. ”Stick då förbannade luderkärringar” skrek han efter dom på balkongen med en flaska Sky i handen när de vandrade ner mot promenaden. Det var det sista han kunde erinra sig innan han föll i fylledvala på den skitgråa plaststolen. ”Ungjävlar och bollar borde fan i mig förbjudas” försökte han skrika med sin cigaretthesa röst, ingen av ungarna verkade ta notis. Han raglade in till vardagsrummet där han hittade Jonne med en starköl i handen. ”Tjena Conny, ska du ha en” frågade han. Conny såg på honom och på vardagsrummet som såg ut som ett slagfält. Ett klibbigt golv, burkar, flaskor och pizzakartonger täckte bord och fåtöljer, någonstans hade någon kalvat av odören att döma. ”Ja det är nog bäst att jag tar mig några återställare” svarade han Jonne.
 
På lördagseftermiddagen var Anna fortfarande ganska bakfull från kvällen innan och låg jäsandes på soffan framför teven, framför henne på bordet låg en halväten kebabrulle, den skulle göra henne susen enligt Jensa tydligen. Hennes syster hade kommit förbi och slitit iväg tvillingarna till djurparken ihop med deras kusiner. Anna hade tackat nej då Maria hade hällt i henne både det ena och det andra kvällen innan i korvbutiken, så pass att Jensa hade fått springa ner och leda henne hem. Maria insisterade på att sova på plats, men det gick han inte med på. ”Du tar soffan, jag kommer om fem minuter och hämtar dig när det här chabraket ligger i sängen” hade han beordrat. Sagt och gjort, dock hade han dumpat det andra vraket i sängen också och själv lagt sig i soffan.

Jensa var ute och joggade längs Finspångsvägen i Eneby. Uppe vid Pryssgården tog han vänster och sprang ner mot gamla F13. Därifrån hade Viggen terroriserat ryssen ute på Östersjön. Han mindes vrålet från jetmotorerna när de flög lågt över hans skola som barn. Hur rutorna i klassrummet dagligen vibrerade och att lärarinnan avbröt sin undervisning tills det öronbedövande ljudet passerat. Stod man ute på grusplan kunde man skymta piloten i sin cockpit där uppe och om vinkeln var rätt vinkade han ofta åt personen där uppe. Ibland tyckte han sig se piloten vinka tillbaka eller ge en snabb vinkning med vingarnas hjälp innan han snabbt försvann i ilfart mot horisonten, men han tog det som ett barns inbillning numera. En gång hade han och hans bästa vän fått tag på en komradio. Efter att ha gått igenom varenda kanal om och om igen och upprepat Adam Bertil Ceasar lika många gånger hade de fått sig en åthutning av någon som påstod sig vara anställd på F-13. Samt hört ett samtal på kanalen om att det var några jävla ungar som lekte på radion, byt frekvens. De gömde radion och sprang skrattandes ut i sensommarkvällen för att palla äpplen istället. Jensa fick stanna mitt i ett språng för att hålla inne de nostalgiska känslor som svallade upp inom honom. ”Det var väl fan också” tänkte han och drog i sig ett par djupa andetag innan han tog språng igen tillbaka mot Haga och hans förhoppningsvis i alla fall delvis återställda fru. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s