Till kräken och de som göder dem… del 2

Conny kom ut från Systemet med två kassar fulla av godsaker och ett leende på läpparna. Han var glad att tanten i kassan inte nekat honom att handla, tuggummit hade hjälpt att dölja öllukten och han hade gjort sitt bästa för att se proper och rakryggad ut. ”Varför de ska bry sig överhuvudtaget förstår jag inte, det är ju mina pengar och mitt liv” tänkte han och fortsatte nerför Drottninggatan mot strömmen. Han skulle hem till lägenheten i Marielund och börja festen själv innan polarna dök upp, alla utom Jonne, ”den jäveln ska fan inte få smaka på min sprit och öl”. Nere vid tågstation tröttnade Conny på att knalla och satte sig ner på bänken vid spårvagnshållplatsen. Bredvid satt en äldre kvinna som stirrade på honom oroat. ”Va glor du på kärring” frågade Conny, redan irriterad av tanken på snyltaren Jonne. Skärrad ställde sig tanten upp och gick bort till den andra bänken där en mamma och hennes barn satt. Treans spårvagn i riktning Klockaretorpet gled upp vid hållplatsen. Conny tyckte att chauffören såg bekant ut, dessutom blängde han surt åt honom. ”Va fan blänger han för, gubbjävel” undrade Conny och slängde upp ett långfinger åt honom. Till hans förvåning ställde sig chauffören upp och steg ut ur spårvagnen. ”Där är du ditt förbannade fyllesvin” hörde han mannen säga.

 

Anna hade varit i Linköping och hälsat på sin mor på Universitetssjukhuset. Cancern hade spridit sig till magsäcken och utsikterna såg inte vidare bra ut för henne. Det hade varit en tuff dag för henne, att hennes mamma kanske bara hade veckor kvar att leva var riktigt svårt att acceptera. Inte hade det  blivit bättre av att hennes tvillingar inte kunde förstå situationens allvar, de lekte och stojade kring hennes mamma som gjorde sitt bästa för att inte grimasera och visa sin smärta inför dem. ”Skönt att vara hemma i stan igen i alla fall, Jensa borde ha påbörjat middagen” tänkte hon. När hon tittade åt vänster såg hon en sjaskig snubbe knalla upp på hållplatsen med en kasse i vardera hand. ”Att de inte skäms för hur de lever” viskade hon åt sig själv. Han såg ganska trasig ut för sin ålder, hon gissade att mannen var runt fyrtio, men han kunde lika gärna varit sextio. Han satte sig lyckligtvis på en annan bänk, bredvid en tant. Tanten ställde sig upp bara sekunder efter att mannen satt sig och såg förfärad ut när hon kom gående bort mot hennes bänk. ”En sån oförskämd man” sa den gamla tanten som Anna kände igen från Haga. ” Och han luktar sprit” sa hon när trean från andra hållet gled upp på hållplatsen. ”Ja han ser ut som en alkis, sitt här du jag kan stå” sa Anna och tillade ”Hur tusan de har råd med drickat förstår jag inte”. Tanten svarade att han förmodligen fick socialbidrag vilket gjorde Anna illa till mods. ”Här sliter man fem dagar i veckan och va fan får vi för det, inte en ny barnvagn i alla fall”. Hon surnade till och blängde på fyllbulten där borta. Precis då såg hon spårvagnschauffören komma med stora kliv rakt emot fyllot.

 

Handflatan träffade Conny rakt över käken och örat innan han ens hunnit reagera på den arga mannen som kom skrikandes i språngmarsch mot honom. Örat tjöt som en ringklocka och han såg dubbelt. ”Du ska fan veta hut ditt avskräde” väste mannen i hans ansikte. Conny hade svårt att höra vad han sa, men strypgreppet runt hans hals gjorde jävligt ont då den stora handen grävde in i den med sina naglar. Paniken i kroppen gick på högvarv när han kände hur kassarna slets ur hans händer en efter en. Mannen svingade påsarna mot soptunnan och han hörde kraset från flaskor. Conny låg som förlamad på bänken och såg hur chauffören tog ut ölburkarna och stampade på dom tills de sprack och innehållet sprutade ut över backen och hans byxor, mannen verkade dock inte bry sig nämnvärt om vätan.

 

Den sista burken tog han i sin hand och öppnade. ” Inte min öl” var det enda Conny fick ur sig innan innehållet dränkte hans hår och jacka. ”Det har du alldeles rätt i din bortskämda snorvalp, det är mina, tjejen där borta och tantens surt förvärvade pengar du super upp. Det är vår öl, och av den får du fan inte smaka” svarade chauffören med ett illrött ansikte. ”Ser jag dig igen blir det sjukhuset för din del” fortsatte han medans han slängde allt som förstörts i soptunnan. När treans spårvagn mot Eneby anlände hade mannen redan satt sig i förarhytten igen. Conny ställde sig upp något förvirrad från halvliggande ställning och försökte borda spårvagnen. Men den chauffören nekade honom tillträde, ”Du är blöt och stinker av sprit och verkar ha pissat ner dig, du får knalla eller pröva nästa”. Conny satte sig ner igen och undrade vad i helvete som just hänt. ”Vad har jag gjort för att förtjäna detta egentligen” undrade han för sig själv. Med gråten i halsen fick han upp sin mobiltelefon. ”Jamen tjena Pära, du eeeh jag hann aldrig till systemet idag. Ja hehe slit och släp hela dagarna vet du. Har du möjligen något på lager för en stackare som jag själv ……”

 

Erik vaknade av att ytterdörren smällde igen. Yrvaket kravlade han ner för loftsängens stege och försökte få på sig mjukisbrallorna. ”Fan också, disken” nu var det bråda tider, han hade ställt klockan på ringning men hade visst slagit av den i sömnen. Hans morsa hade ju lackat ur på riktigt igår. Erik skulle nog kunna släta över detta och han hade ju letat efter öppna tjänster i säkert tio minuter innan han lagt sig. Verkade mest finnas lagerjobb eller andra kroppsarbeten lediga. Allt annat krävdes det någon utbildning eller längre erfarenhet för. ”Lagerjobb, näe fy fan heller” tänkte han. Och studier hade han inget till övers för, vem behövde det när man kunde hitta allt på internet ändå? Visst var det väl lite skämmigt att bo hemma hos morsan fortfarande, men hennes lön räckte ju uppenbarligen för att husera de båda. Tur att de bodde ute i Hageby, hyran här var ju inte så farligt hög ändå. Och man var ju inte en snyltare på systemet som svartskallarna i lägenheten bredvid, med sina sju barn, mor och farföräldrar, kusiner samt fan och hans moster. De förde liv dag som natt med sin arabteve och halalmusik, det störde otroligt när man skulle spela. ”Disken ja, men den kan jag ju göra nu medans morsan står i duschen så blir hon glad, ett jävla tjat på henne ibland” tänkte han när han smög ut i hallen mot köket.

 
På spårvagnen mot Haga satt Anna med tvillingarna och mitt emot henne satt tanten. Hon såg fortfarande förskräckt ut efter händelserna på hållplatsen. Anna frågade om hon var okej, tanten nickade men sade att hon aldrig sett på maken till ilsken man. ”Ja men fyllot måste ha gjort något för att göra honom så förbannad” sa Anna. ”Jag såg att han pekade finger åt chauffören” svarade tanten. Anna nickade, hon visste dessutom vem spårvagnschauffören var, Nilson var hans namn. Jensa hade berättat massor av historier om honom, tjurig som fan efter alla år på spårvagnen. Treans linje var ingen lek, speciellt på helgerna med alla fulla krogbesökare. Hade man dessutom kört vagnen genom Klockaretorpet eller för den delen Eneby i årtionden var man luttrad och tog ingen skit. Horder av ungdomar som levde djävulen och plankade jämt och ständigt. Jensa hade växt upp i Klockaretorpet och berättade att de på vintrarna brukade ”sula” efter spårvagnen om det var isigt eller om snön var hårdpackad. ”Alltså du sätter dig på huk bakom spårvagnen vid hållplatsen, men du måste vara kvick så inte chauffören märker nåt i speglarna. Helst hoppar du på bakom och greppar tag i kofångaren eller vad det heter precis när vagnen sätter iväg” sa Jens. ”Sen är det bara att surfa på huk på jumpadojjorna tills du inte orkar längre” fortsatte han med ett flin på nyllet. ”Men varför, det måste ju vara livsfarligt” hade hon sagt när hon förstått vad detta betydde. ”Det var väl kul antar jag, eller en rit av slag kanske” svarade han. ”Men när man hade blivit skicklig på det var det ett sätt att ta sig runt på bara”. Att hon levt lite avskärmat ute på Vikbolandet hade hon förstått, men alla historier hennes man hade att berätta för henne på kvällarna fick henne att storkna ibland. Som om han kom från en annan värld eller ett helt annat land. En trettioårig man som levt i hundratrettio år brukade hon säga. Ibland undrade hon om han inte bredde på eller ljög, men hans vänner försäkrade om deras uppväxt och upplevelser tillsammans. Det var trimmade mopeder som blev ramsnea av vibrationerna och snuthak på det, fester som pågick dygnet runt på somrarna. ”Men var fan var era föräldrar i allt detta” frågade hon titt som tätt. Ofta besvarades det med axelryckningar eller fnitter. ”Sorgligt ändå” tänkte hon.

 

Uppe vid Hagaskolan skulle Anna och barnen gå av, ”Ska du av här eller nästa” frågade hon tanten. ”Nej jag hoppar av vid nästa” fick hon till svar. ”Men då går jag av där också, det är ju bara femhundra meter eller så” sa Anna. Tanten log till svar och Anna följde henne till porten efter de hoppat av vid nästa hållplats. ”Tack så jättemycket för sällskapet” sa tanten och vinkade åt tvillingarna som tydligen hade somnat till i vagnen. När Anna försäkrat sig om att den gamla damen stod i hissen började hon gå hemåt. Uppe vid Smedstugeplan hade finska föreningen tydligen månadsmöte i Makkarakauppa, den finska korvbutiken Jensa alltid sprang till på helgerna och köpte ”grisar”, rektangelformade munkar med små snibbar i hörnen och jordgubbssylt på insidan. Inifrån butiken hörde hon dragspel och sorgsna stämmor som sjöng och verkade minna om landet de lämnat för en massa år sen. Hon stannade till och lyssnade precis utanför. Precis då kom Maria ut med en cigg i handen. ”Heeej Anna, ska du komma in” frågade hon glatt. ”Nja ungarna sover, har ni stämma” svarade hon. ”Näe farsan fyller 60, kom ner sen när ungarna är lagda” sa Maria och slängde ciggen i soptunnan. ”Ok ge mig en timme så kommer jag, Jensa lagar mat”. Visst, vi är här ett bra tag till och hör du inget dragspel är det Koskenpaus för gubbarna”. Anna fnittrade till och sprang hemåt med barnvagnen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s