Pakten

Mannen ser inte hugget som kommer från sidan. En yxa har träffsäkert skurit av pulsådern i nacken och blodet rinner ner mot backen i mängder. Själv har han precis dragit sin egen yxa ur en annan mans bröstkorg. Först när han känner värmen från blodet förstår han vad som hänt. Han vänder sig om för att som sista handling i sitt liv ge ett slag tillbaka. När han ser sin motståndare slungar han yxan mot denne med en kraftansträngning dragen ur djupet av hans själ, ren viljekraft. Yxan träffar och slår hans motståndare på insidan av låret. De faller samtidigt ner på sina knän och finner varandra för en kort stund där på slagfältet. 

Sekunderna innan männen sluter sina ögon för gott delar de som bröder. Ett band har bildats mellan dem, byggt på vördnad och respekt och de tackar med sina blickar för äran de just gett varandra. Att få dö i strid har varit deras önskan i årtionden och de har skymtat varandra vid flera tillfällen både i strid och på ting. Kanske har de då, i sina hågars fördolda rum, gjort upp om detta slut, sagt varandra vara värdiga att tillsammans öppna portarna och sida vid sida träda in i den eviga festens salar. Sotdöden är ingen död för en man.

Slaget mot nacken hade aldrig varit smärtsamt och någon rädsla hann aldrig infinna sig i mannens hjärta, snarare en glädje. När han som sista handling slungade sin egen yxa var det mot en man som ville dö med ära, att missa och såra mannen hade vanärat de båda. Krigskulten krävde detta – att ära en värdig motståndare med döden. 

Medan deras håg och blickfång snabbt tynar tycker de båda sig höra skrål och skrammel. Inte från bataljen utan från salarna där uppe, i allfaderns och krigsgudens boning. En port öppnas på glänt till riket reserverat för de som stod upp och dog för någon eller någonting. Snart ska de komma att sitta mittemot varandra, vid ett långbord jämte bröder, fäder, gamla fiender och högre väsen. Leende tar de sina sista andetag, portarna har slagits upp och står nu vidöppna, en fest stundar. 

Striden är över för denna gången, ett sista avgörande slag väntar i framtiden, men det är en evighet från nu. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s